Sista dagen på året

Sista dagen på 2009. Vi har haft en tuff avslutning, jag och F. Det har hänt saker i vårt liv som kanske gör att man värderar saker lite annorlunda.

Jag har bestämt mig för att skita i nyårslöften.
När jag tittar tillbaka på de löften jag skrev ner förra året så kan jag visserligen konstatera att jag uppfyllt större delen av dem men att de i det långa loppet inte är så viktiga ändå. Jag skulle börja spela gitarr, börja på en barnbok, rensa ut hemma, motionera mer osv. Barnbok var jag nog egentligen inte intresserad av att göra på riktigt och gitarrplanerna har kommit så långt att min kollega M har lovat gå med mig och titta ut en billig men bra gitarr. Jag har tränat yoga ( så bra, så bra! ) och vi har verkligen rensat. Men det är skitsamma. Det finns annat som är viktigare. Jag har funderat en hel del detta året på vad som egentligen är viktigt för mig i mitt liv. Ibland är man nämligen mer styrd av yttre faktorer än man tror. Jag har ransakat vad jag längtar efter och tänkt på hur jag vill att mitt liv i framtiden ska se ut. Försöker lägga gamla drömmar ( som liksom gått ur tiden och inte är drömmar längre ) bakom mig. Jag vill inte samma saker som för fem år sen. Mycket har ändrat sig.

Gott Nytt År alla läsare, hoppas ni får ett 2010 där ni får genomföra vad ni vill!

Fler snöiga bilder från en morgonpromenad i Malmö

Jobbiga försäljare

Jag är aptrött på alla dessa jobbiga tele2-försäljare som finns överallt. Som man aldrig tycks komma undan och som alla är störiga killar i tjugoårsåldern. ( Vad är kriteriet för att bli anställd som en sådan? Att man är jättebra på att irritera typ ALLA som försöker passera? ) Varje gång en sådan kille kastar sig på en och försöker sälja in vad det nu är han ska sälja in försöker jag komma på det ultimata sättet att slippa honom. I dag hittade jag ett fint tips på bloggen www.tjuvlyssnat.se:

Coop, Eskilstuna

En mobilförsäljare (kille) ∼20 börjar prata med en tjej ∼30.
Killen: Hej! Vilken mobiloperatör ringer du med?
Tjejen (stannar och tittar på killen en stund): Vilket svar ger inte upphov till några följdfrågor?
Killen: Ööh…
Tjejen går därifrån

Snö

Det snöar rejält just nu. Hunden och jag tar en promenad. Vi möter en tant med resväska och snöskyffel ( bild tre uppifrån ) och i parken ser det ut som i alperna. Massor av ungar åker pulka. På hemväg möter vi S och lilla L. Jag känner inte igen dem förrän vi kommer upp jämsides. Alla är så påpälsade nu.

Någon annanstans

Varje natt i flera dagar nu har jag drömt att jag är någon annanstans. Jag har varit i New York, Boston, Spanien, Tobago, Fidji, på stränder, där det finns isberg och där det finns djur. På morgnarna vill jag nästan inte vakna för jag vill veta vad som ska hända i drömmen. Som om jag hade sett en film men blev avbruten precis på slutet! Konstigt. Jag tror inte på drömtydning och sånt men nog fasiken verkar det som om jag behöver resa eller hur?

Fast i verkligheten är det förändrat eftersom vi har snö här i Malmö. Allt blir vackert. Min stadsdel blir julmysig i kubik. Man ser inte allt skrutt med vägbyggen och de jättestora hundbajshögarna som ligger överallt. ( Varför plockar inte hundägare med stora hundar upp efter sig? Eller det fattar man ju. Det krävs ju en skyffel och det är väl krångligt att bära med sig...Men jag vet, alla är inte så...jag vet...)Hoppas det snöar ännu mer i natt. Min hund gillar det också. Jag slänger snöbollar på honom och han älskar det. Hela nosen blir vit. Man ser bara ett par svarta glada ögon och en röd svans på honom när han rullar sig i snön.

En glad kassörska

Det är så olika, det där hur de som jobbar i affärer är. Jag skulle handla i morse på vår affär här där vi bor. Alla som jobbar där brukar vara trevliga men idag ( när jag inte var på bra humör ) fick jag en extra trevlig kassörska. Hon vågade skämta med en jäkligt sur tonårskille som hade köpt fem Red Bull om huruvida han skulle orka dricka upp alla. Hon skämtade med mig med och tyckte att jag var en "slarva" som inte hade Konsumkort eller vad det nu heter. Ibland orkar man inte med sånt när man är ur form men just idag kändes det ganska skönt. När jag gick sa hon både "hejdå" och "ha en bra dag". Kändes nästan lite amerikanskt. Jag gillar det för det är tråkigt när det blir anonymt och folk ser sura ut när man ska handla av dem.

För er som gillar vulkaner

Det finns rätt många vulkaner man aldrig tänker på. Mest tänker man på Island eller Hawaii när man hör om vulkaner. Men kolla här, på Kanadas västkust finns det hur många som helst!

VULKANER I KANADA.

Häromdagen tänkte jag på hur mycket folk fortfarande verkar resa i jobbet istället för att ha videomöten eller telefonmöten. I dag hittade jag en artikel i Sydsvenskan om hur det ser ut på Lunds Universitet. Massor med folk reser istället för att stanna hemma och boka videokonferanssalar. Det är ju sinnessjukt! Miljöchefen på Lunds Universitet har tydligen slutat. Undrar varför....

Läs artikeln HÄR.

Pop-up julkort

Några pop-up kort från Robert Sabuda. Jag är pop-up fantast så hos mig har de blivit julpynt. Jag tycker att de är fantastiska!

Läs om små hus på The Tiny House Blog.

Julmys och boktips

Julstämningen har infunnit sig. Fast inte förrän i går när vi var hos S och J på glöggmys. Det krävs lite julmat, ett visst mått av julgodis och så klart UMGÄNGE. Det är väl det julen handlar om, att umgås med folk man gillar? Med familjen och vännerna? Fast jag ska erkänna att jag gillar ljusen, julmusiken och tomtebloss också. När vi kom hem från glöggeriet i går letade jag upp mina tomtebloss ( jag har två paket som jag haft i säkert 8 år eftersom jag bara tänder tre bloss per jul...) men när jag skulle tända så hittade jag inget att hänga blosset i. Jag är för mesig att hålla det i handen. Så nu ligger det där på soffbordet jämte julmusten och väntar på att någon annan ska ta tag i det hela. Ett annat tecken på att det börjar närma sig jul är att jag börjar läsa böcker. När jag är ledig hinner jag. Nu har jag tjuvstartat med mitt bokmaraton. Två bra böcker läser jag den här helgen: " Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren och " Mina motpoler- äventyr i Arktis och Antarktis" av Cecilia Hed Malmström. Den första efter ett tips på Facebook och den andra för att jag inte kan låta bli att läsa böcker om folk som går mot strömmen och gör som de själva vill och ger sig ut i saker som är spännande och ibland okända. Cecilia Hed Malmström är en trebarnsmorsa som jobbar som polarguide 3-4 månader om året. Hon blev den första svenska kvinnan vid geografiska sydpolen i början på 90-talet då hon sökte ett jobb som borrare utan att egentligen kunna allt. Plus att hon var flygrädd. Det sa hon inte heller när hon sökte jobbet. Boken handlar om hennes liv och hur omgivningen ser på henne och det hon gör. Hon lever med rädsla men gör ändå saker för att hon väljer det för att det passar henne och hennes liv. Hennes familj. Man tänker en del på alla konventioner, traditioner och värderingar som styr samhället när man läser den här boken. Varför kan man inte göra som hon gör utan att få reaktioner som " Vem tar hand om dina barn när du är iväg?". Hon har ju en man! Ingen hade frågat samma sak om det hade varit en man som hade varit iväg och jobbat som hon gör. Jag har inte hunnit mer än till hälften i den andra boken som är en vanlig skönlitterär roman. Men den är också bra än så länge.

En intressant blogg

En blogg från Nya Zealand om ett par som bestämde sig för att inte producera några sopor under ett år. Rubbish Free Year heter den.

I Växjö i helgen

I helgen var vi på Kronobergs bokmässa på biblioteket i Växjö. Jag gillar Växjös bibliotek. I synnerhet sen det byggdes på en rund del på den kvadratiska som fanns sen innan. Men mässan var lite mossig. Som min förläggare sa: inga riktigt stora dragplåster vad gäller föreläsare. Det kanske hade behövts? Dessutom var det mest en äldre publik ( inget fel i det men det är kul om det är blandat ). F och jag besökte Kafé de lux, som verkar vara ett bra uteställe om man är lite yngre och alternativ i Växjö. Goda veggoburgare hade de men oj vad man pruttade av dem sen! Ett riktigt GLÖGGställe tyckte F. Vaddå GLÖGGställe undrade jag. Ett ställe som gjort för att sälja GLÖGG. Aha! Ett SÅNT ställe!

Sortera

Jag försöker stå emot att handla. Men i går gick jag och köpte nya pärmar i allafall, för att sortera serier och illustrationer. När J för över ett år sen hjälpte mig med mitt nya album tyckte han att jag borde sortera dem lite bättre och sedan dess har jag gjort det. Det kan låta som lång tid men jag har ju jobbat som tecknare i över tjugo år så det är mycket att sortera. Inte bara serier heller. Det är illustrationer och grafiskt material också. Dessutom sorterar jag gamla foton, brev och dagböcker. Jag har strimlat allt från "göra slut" brev till julkort från -95. Minst tre stora sopsäckar har gått till pappersinsamlingen de senaste tre veckorna. F och jag har lämnat massor av saker på Emmaus och tippen. Det känns så himla skönt. Jag som släpat runt på lådor jag bara stuvat undan. Tänkt att jag tar tag i det en annan dag. Nu har jag mest pärmarna och där vet jag precis var allt är. Inget onödigt är sparat. En av mina jobbarkompisar berättade en dag att han bara sparat en liten låda med foton från sitt förflutna och gjort sig av med resten. Jag undrar hur han bar sig åt. Just foton har jag så himla svårt att inte spara på. Tänk om jag vill se dem när jag blir gammal. Om jag vill minnas? Om mina barn vill se dem? Barnbarn? Hunden? Grannarna? Alltså...det kanske bara är känslan: Tänk om jag ångrar mig? Fast just nu känns det som om jag aldrig skulle ångra mig om jag så huttade ut alla foton jag har. Då är ju då. Förgången tid.

Alla har sina dagar. Jag har haft en lååång arbetsdag men jag måste ändå bara säga att mina elever gör att det är så jäkla kul att jobba. I kväll hade jag precis en sådan grupp, som lyser upp hela dagen! Härliga människor!